Det sägs att en lögn som tillräckligt länge och ofta upprepas till slut accepteras som en sanning. Under hela detta år har ledande regionråd med Roland Andersson (s) i spetsen envist hävdat att VG-regionens från början dåliga ekonomi nu grundligt sanerats. Nu har vi en ekonomi i balans. Nu är regionen skuldfri. Nu pekar alla kurvor uppåt. Vi har städat Augias stall. Vi har återskapat en sund ekonomi.

Vi har byggt upp ett betydande ekonomiskt utrymme, som medger stor handlingsfrihet inför framtiden. Ja, sådana budskap till allmänhet och media har ideligen basunerats ut av regionens hittillsvarande ansvariga politiker, som nu gör anspråk på förnyat förtroende att sköta VG-regionen och dess viktiga sjukvård. Den vackra bilden är emellertid ett bländverk! En helt annan verklighetsbild av VG-regionens verksamhet sedan dess start 1999 fram till nu ger följande fakta.
• Sammanslagningen av landstingen till en region skulle medföra en kraftig skattesänkning.    Landstingsskatten för Älvsborg har tvärtom höjts från 9:77 till 10:45.
• Personalresurserna skulle utnyttjas avsevärt effektivare. Färre   anställda skulle producera mer   och bättre. Administrationen har   istället ökat med 18 procent till 4 243 personer, medan den   viktiga, produktiva gruppen läkare inklusive läkarsekreterare   endast förstärkts med 4 procent.
• Antalet Regionens hus har stigit till tio. Nya politiska nämnder   och styrelser tillsätts    fortlöpande. De växer nu som svampar ur   jorden.
• Sjukhusproduktionen har minskat med drygt tio procent.   Primärvården är oförändrad.
• Regionens kostnader har samtidigt ökat med 50 procent.
• Egenavgifterna har höjts kraftigt. Tidigare ”kostnadsfria”   sjukvårdstjänster har nu    avgiftsbelagts.
• Tillgängligheten har försvårats. Alla vårdtjänster måste nu   förbeställas. Särskilda ”målvakter”    gallrar bland och motar bort   vissa vårdsökande
• Pensionsskulden har i galopperande takt ökat från 11 till 21   miljarder kronor.
• Regionens soliditet inkl. pensionsskulden har försämrats från   minus 75 procent till minus 112    procent.
• Det egna kapitalet har till stor del förbrukats. Av det ursprungliga   återstår endast 65 procent.

Dessa tio basfakta är tagna direkt ur de officiella årsredovisningarna! Listan kunde göras mycket längre. Hur kan då 149 folkvalda ledamöter i regionfullmäktige acceptera regionstyrelsens glättade propaganda, utan att någon av dem ifrågasätter dess sanningshalt? Läser ledamöterna inte årsredovisningarna? Jämför de inte utfallet mellan åren? Förstår de inte vad de till äventyrs läser?

Svaret är tyvärr nej. Ty, hade de verkligen granskat de officiella rapporterna och förstått dem, borde de omedelbart ha insett att den påstått goda utvecklingen av ekonomin är en veritabel bluff. Genom kreativ bokföring, med synnerligen tvivelaktig uppskrivning av lagervärden, icke särredovisade intäkter av engångskaraktär, kamouflering av miljardskulder som ansvarsförbindelser och så vidare, har man uppvisat ljusa ögonblicksbilder av en ekonomi som i grunden är ett bottenlöst moras.

Men ingen bryr sig! Ingen tycks reagera på eller ens läsa revisorernas mycket kritiska rapporter. Fullmäktiges likgiltighet parad med regionstyrelsens oförmåga och vanskötsel får medborgarna i sinom tid betala med ofrånkomligt nya skattehöjningar och kännbara försämringar inom sjukvården. De förespeglade samordningsvinsterna vid bildandet av VG-regionen har kommit på skam.

Den skandalösa klåfingrighet och nonchalans som kännetecknade regionpolitikernas uppenbara åsidosättande av folkviljan när de lade ner nattakuten vid Alingsås lasarett, och ”samordnade” den med SU – blottar samma feltänkande och samma usla resultat

Den utlovade effektiviseringen resulterade istället i en kraftig ökning av kostnaderna, en kraftigt ökad belastning på ambulanssjukvården och en kraftigt försämrad vårdkvalitet för patienterna. Men detta skandalöst misslyckade experiment förtigs också. Nu pågår samma ”effektivisering och samordning”av distriktsköterskemottagningarna fast under största möjliga tystnad. Man lär inte ens av sina egna misstag! Man tar inte ansvar för sina dumheter.

Man vill varken se, höra eller tala om dem. Man rycker på axlarna, och skickar räkningen för sitt vanstyre till skattebetalarna.

Vid Vår Frälsares Kyrka i Köpenhamn finns en mycket känd staty med ett djupt symboliskt budskap. Den föreställer tre figurer, där en håller sina händer för ögonen, en annan håller för sina öron och den tredje för sin mun. Den statyn hade utmärkt väl passat som varumärke i VG-regionens plenisal.

Kjell Eriksson
Hemsjö